Daphne hemma igen
Daphne har kommit hem och det känns så skönt. Det är underbart att höra hennes skall och se den lilla svansen vifta igen. Hon var så glad när vi kom och hämtade henne att hela hon vibrerade och skrek. Hon försökte krypa ner i mattes väska och trots sin onda rygg så försökte hon hoppa upp i famnen från golvet.
Det blev ingen operation vilket känns skönt eftersom det är ju ett ganska stort ingrepp och med risker givetvis. Vi skall prova konservativ behandling med en antiinflammatorisk medicin samt en smärtstillande medicin. Hon skall vila mycket endast gå snälla små rast rundor. Inte springa lös eller hoppa upp ner, gå i trappor, leka, busa osv de närmsta två veckorna.
Om det verkar som att hon svarat bra på medicinerna samt vilan då så skall vi börja med lättare träning. De rekomenderade att hon skulle sim träna ex så vi skall ta kontakt med Skara så de kan ge oss bra tips på att träna upp henne igen och speciellt just med ryggen.
I dag har hon varit sig ganska lik. Hon får ju vara i buren en hel del och det uppskattas väl inte alltid. Men det verkar som hon förstår mer och mer att hon behöver vila och nu har hon börjat stanna och vänta på att vi skall lyfta henne upp, ner i soffan upp ner för trappan osv. Den första tiden hemma så märkte vi av att hon hade seperationsångest. Så fort vi inte var i samma rum började hon gny och bete sig allmänt oroligt. Nu har hon dock landat i att vara med flocken igen och att allt börjar bli sig likt.
Vi hoppas och tror nog på denna behandling. Det känns redan som att man märker av sådan förbättring. Hoppas också att det håller i sig när man slutar med medicinerna.
I dagsläget är vi bara så glsada över att ha fått hem henne och kan kämpa på tillsammans. Hon är en kämpe vårt största troll.
Ha de gott
L&C&D&F
Det blev ingen operation vilket känns skönt eftersom det är ju ett ganska stort ingrepp och med risker givetvis. Vi skall prova konservativ behandling med en antiinflammatorisk medicin samt en smärtstillande medicin. Hon skall vila mycket endast gå snälla små rast rundor. Inte springa lös eller hoppa upp ner, gå i trappor, leka, busa osv de närmsta två veckorna.
Om det verkar som att hon svarat bra på medicinerna samt vilan då så skall vi börja med lättare träning. De rekomenderade att hon skulle sim träna ex så vi skall ta kontakt med Skara så de kan ge oss bra tips på att träna upp henne igen och speciellt just med ryggen.
I dag har hon varit sig ganska lik. Hon får ju vara i buren en hel del och det uppskattas väl inte alltid. Men det verkar som hon förstår mer och mer att hon behöver vila och nu har hon börjat stanna och vänta på att vi skall lyfta henne upp, ner i soffan upp ner för trappan osv. Den första tiden hemma så märkte vi av att hon hade seperationsångest. Så fort vi inte var i samma rum började hon gny och bete sig allmänt oroligt. Nu har hon dock landat i att vara med flocken igen och att allt börjar bli sig likt.
Vi hoppas och tror nog på denna behandling. Det känns redan som att man märker av sådan förbättring. Hoppas också att det håller i sig när man slutar med medicinerna.
I dagsläget är vi bara så glsada över att ha fått hem henne och kan kämpa på tillsammans. Hon är en kämpe vårt största troll.
Ha de gott
L&C&D&F
Hjärtat kvar i göteborg
Daphne fick inte följa med christer hem.
De ville ha kvar henne i Göteborg på Blå stjärnans sjukhus. De undersökte henne idag och gav henne sedering,smärtstillande och röntgade.
Det var ingen ortoped där idag han/hon kommer imorgon och då ville de ha Daphne på plats.
På ett sätt känns det skönt att hon är kvar så hon kan få all den smärtlindring och hjälp hon kan behöva. Samtidigt känns det förfärligt att veta att hon ligger helt själv i en bur och är sjuk. Jobbigt det där.
Idag hade de sagt att de tyckte att de såg förtätning mellan två kotor vilket skulle kunna tyda på diskbråck. Ortopeden skulle dock göra ett andra utlåtande imorgon men vi skulle vara förberedda på operation. I s fall opererar de imorgon. Vi fick också skriva under ett papper som ger vårt medgivande till operation och allt som kan komma att behövas runt i kring, den prel prisuppgiften var 25 000 men det kan bli mer vilket vi tror är troligast.
Ärligt talat så struntar vi i allt vad pengar heter när det gäller detta. Vi har t o m börjat planera hur vi kan få mer ledig tid hemma med Daphne om det blir operation. Christer har en extra vecka han kan ta ut och om han hoppar in och jobbar en vecka nu så kan vi ha 4.5 veckor hemma med Daphne och då skall hon förhoppningsvis kommit ganska långt i läkningsprocessen.
I början får de ju inte röra på sig överhuvudtaget förutom kiss och bajs tur i trädgården. De skall bäras upp ned för trappor, trösklar, i bilen, i sängen, i soffan. Ligger de ner mycket skall man vända dem med jämna mellanrum så det inte blir liggsår osv osv. Sedan kommer det behövas sjukgymnastik, simning, strechning , massage och träningsprogram mm. Tur att man bor nära Skara djursjukhus om nu detta blir verklighet för detta kommer vi behöva mycket hjälp och information med.
Vi är beredda att kämpa om bara Daphne orkar med det. Vi kan nu bara vänta och se. Vänta på att ortopeden hör av sig och se vad han rekomenderar, vad som är bäst för Daphne. DET är det viktigaste i allt detta.
Inte klokt hur saker och ting kan ändra sig så från en dag till en annan.
Linda & Christer & Fanny
Våran kämpe Daphne
De ville ha kvar henne i Göteborg på Blå stjärnans sjukhus. De undersökte henne idag och gav henne sedering,smärtstillande och röntgade.
Det var ingen ortoped där idag han/hon kommer imorgon och då ville de ha Daphne på plats.
På ett sätt känns det skönt att hon är kvar så hon kan få all den smärtlindring och hjälp hon kan behöva. Samtidigt känns det förfärligt att veta att hon ligger helt själv i en bur och är sjuk. Jobbigt det där.
Idag hade de sagt att de tyckte att de såg förtätning mellan två kotor vilket skulle kunna tyda på diskbråck. Ortopeden skulle dock göra ett andra utlåtande imorgon men vi skulle vara förberedda på operation. I s fall opererar de imorgon. Vi fick också skriva under ett papper som ger vårt medgivande till operation och allt som kan komma att behövas runt i kring, den prel prisuppgiften var 25 000 men det kan bli mer vilket vi tror är troligast.
Ärligt talat så struntar vi i allt vad pengar heter när det gäller detta. Vi har t o m börjat planera hur vi kan få mer ledig tid hemma med Daphne om det blir operation. Christer har en extra vecka han kan ta ut och om han hoppar in och jobbar en vecka nu så kan vi ha 4.5 veckor hemma med Daphne och då skall hon förhoppningsvis kommit ganska långt i läkningsprocessen.
I början får de ju inte röra på sig överhuvudtaget förutom kiss och bajs tur i trädgården. De skall bäras upp ned för trappor, trösklar, i bilen, i sängen, i soffan. Ligger de ner mycket skall man vända dem med jämna mellanrum så det inte blir liggsår osv osv. Sedan kommer det behövas sjukgymnastik, simning, strechning , massage och träningsprogram mm. Tur att man bor nära Skara djursjukhus om nu detta blir verklighet för detta kommer vi behöva mycket hjälp och information med.
Vi är beredda att kämpa om bara Daphne orkar med det. Vi kan nu bara vänta och se. Vänta på att ortopeden hör av sig och se vad han rekomenderar, vad som är bäst för Daphne. DET är det viktigaste i allt detta.
Inte klokt hur saker och ting kan ändra sig så från en dag till en annan.
Linda & Christer & Fanny
Våran kämpe Daphne
Hur fort saker kan ändras..........
100727
Sitter just nu och vet inte vad jag skall göra med alla tankar.
Igår vid fyra tiden skulle Daphne hoppa upp i en fotölj, hon piper till och vi ser att hon fick ont. Vi tänkte att hon kanske sträckte sig. Under kvällen så är hon inte riktigt sig själv och vi ser mer och mer tecken på att hon inte mår bra. Vi tänker och resonerar fram och tillbaka vi beslutar oss för att ge det över natten (vilket vi nu mår jättedåligt över) Natten var orolig och vi ser att Daphne har riktigt ont .Gå rakt fram går bra men trösklar trappor bär vi henne över.
Trots detta så tvättar hon och tar hand om lilla Fanny. Trots att hon har ont så kommer hon och vill vara nära oss.
Just nu är Christer på väg med Dsphne till Blå stjärnan i Göteborg, semestertider = ont om personal. Det är tusen tankar som far genom huvudet. Alla vi pratade med Skara, Borås osv säger akut diskbråck och hänvisar till Göteborg. Göteborg har ingen ortoped inne idag men ville vi skulle komma direkt för undersökning samt smärtlindring. De sa också att är det diskbråck så kan det gå åt vilket håll som helst.
Det var så jävla jobbigt att nu på morgonen krama om det lilla krypet och se dem åka iväg (vi är hundvakter så det fanns inte en chans att jag kunde följa med också) ens tankar tänker ju alltid det värsta att tänk om de säger att det inte finns något att göra, tänk om de säger att det bästa för henne är att få fortsätta sova osv...........Det river som klor i hjärtat på mig att sitta här och känna sig så fruktansvärt maktlös......... Inte veta om det var sista gången jag fick se, lukta busa om i pälsen på vår älskade skrutta till hund.
Vår första hund som har betytt så oerhört mycket för oss, som har skänkt oss så mycket glädje, gos, närhet och skratt. Det känns så orättvist om detta skall vara slutet för vårt lilla troll........
Men är det något jag vet så är det att jag inte vill se henne ha ont........vill inte se den kropp som annars så lätt skuttar upp och ner.... går sakta fram, Jag vill inte att det skall vara tyst när det knackar på dörren då hon annars skällde. Vill inte se hur hon försöker vifta på svansen men hindras av att det gör ont. Men jag hoppas, hoppas hoppas........att det på något sätt............ att det inte är det värsta värsta av alla scenario.
Jag hoppas hoppas att det är vår tur denna gång att ha tur.......... att det är något som kan fixa sig........ att det är en sträckning...........något hon kan bli bra ifrån...................
Jag vet verkligen inte hur ett liv utan henne kommer kännas........... visst vi har en till i fantastiska Fanny men det är inte Daffi...........det är inte vår pussgurka som hoppar upp och gosar , trycker huvudet mot ansiktet och säger att hon vill leta korv och springe in och ställer sig på toaletten så vi kan börja gömma korvbitarna.. Det är inte vår Daffi som gnyr så fort man åker på en grusväg för hon tror hon skall få spåra.........
I går eftermiddag tog jag dessa kort
Detta var strax innan allt hände. Daphne är sitt vanliga jag med svansen på topp. Står och spanar och håller koll på vad som händer i omgivningarna.
Låt det vara vår tur att ha tur.............. Kämpa på Daphne...........
Vi lovar kämpa in i det sista tills det inte finns något hopp kvar.........
Vi kommer inte låta dig lida i onödan , du har gett oss så mycket........ så är det sista fina vi kan göra för dig att låta dig somna in......... så kommer vi ge dig det........... Men fy fasiken vad vi kommer sakna dig och vilket hål du kommer lämna efter dig...............
Jag förstår att detta inlägg kanske verkar överdramatiskt, men det kommer direkt från hjärtat. När man sitter helt själv och inte kan ventilera med någon. När ens hjärta har åkt med i en bil som är halvvägs till Göteborg.........När ens hjärta känns som att det håller på att gå sönder och samman........När man inte vat om det var ett Hej då man sade eller ett vi ses senare............
Just nu känns det tungt................ och det är bara att vänta på att telefonen skall ringa.........
/Linda
Sitter just nu och vet inte vad jag skall göra med alla tankar.
Igår vid fyra tiden skulle Daphne hoppa upp i en fotölj, hon piper till och vi ser att hon fick ont. Vi tänkte att hon kanske sträckte sig. Under kvällen så är hon inte riktigt sig själv och vi ser mer och mer tecken på att hon inte mår bra. Vi tänker och resonerar fram och tillbaka vi beslutar oss för att ge det över natten (vilket vi nu mår jättedåligt över) Natten var orolig och vi ser att Daphne har riktigt ont .Gå rakt fram går bra men trösklar trappor bär vi henne över.
Trots detta så tvättar hon och tar hand om lilla Fanny. Trots att hon har ont så kommer hon och vill vara nära oss.
Just nu är Christer på väg med Dsphne till Blå stjärnan i Göteborg, semestertider = ont om personal. Det är tusen tankar som far genom huvudet. Alla vi pratade med Skara, Borås osv säger akut diskbråck och hänvisar till Göteborg. Göteborg har ingen ortoped inne idag men ville vi skulle komma direkt för undersökning samt smärtlindring. De sa också att är det diskbråck så kan det gå åt vilket håll som helst.
Det var så jävla jobbigt att nu på morgonen krama om det lilla krypet och se dem åka iväg (vi är hundvakter så det fanns inte en chans att jag kunde följa med också) ens tankar tänker ju alltid det värsta att tänk om de säger att det inte finns något att göra, tänk om de säger att det bästa för henne är att få fortsätta sova osv...........Det river som klor i hjärtat på mig att sitta här och känna sig så fruktansvärt maktlös......... Inte veta om det var sista gången jag fick se, lukta busa om i pälsen på vår älskade skrutta till hund.
Vår första hund som har betytt så oerhört mycket för oss, som har skänkt oss så mycket glädje, gos, närhet och skratt. Det känns så orättvist om detta skall vara slutet för vårt lilla troll........
Men är det något jag vet så är det att jag inte vill se henne ha ont........vill inte se den kropp som annars så lätt skuttar upp och ner.... går sakta fram, Jag vill inte att det skall vara tyst när det knackar på dörren då hon annars skällde. Vill inte se hur hon försöker vifta på svansen men hindras av att det gör ont. Men jag hoppas, hoppas hoppas........att det på något sätt............ att det inte är det värsta värsta av alla scenario.
Jag hoppas hoppas att det är vår tur denna gång att ha tur.......... att det är något som kan fixa sig........ att det är en sträckning...........något hon kan bli bra ifrån...................
Jag vet verkligen inte hur ett liv utan henne kommer kännas........... visst vi har en till i fantastiska Fanny men det är inte Daffi...........det är inte vår pussgurka som hoppar upp och gosar , trycker huvudet mot ansiktet och säger att hon vill leta korv och springe in och ställer sig på toaletten så vi kan börja gömma korvbitarna.. Det är inte vår Daffi som gnyr så fort man åker på en grusväg för hon tror hon skall få spåra.........
I går eftermiddag tog jag dessa kort
Detta var strax innan allt hände. Daphne är sitt vanliga jag med svansen på topp. Står och spanar och håller koll på vad som händer i omgivningarna.
Låt det vara vår tur att ha tur.............. Kämpa på Daphne...........
Vi lovar kämpa in i det sista tills det inte finns något hopp kvar.........
Vi kommer inte låta dig lida i onödan , du har gett oss så mycket........ så är det sista fina vi kan göra för dig att låta dig somna in......... så kommer vi ge dig det........... Men fy fasiken vad vi kommer sakna dig och vilket hål du kommer lämna efter dig...............
Jag förstår att detta inlägg kanske verkar överdramatiskt, men det kommer direkt från hjärtat. När man sitter helt själv och inte kan ventilera med någon. När ens hjärta har åkt med i en bil som är halvvägs till Göteborg.........När ens hjärta känns som att det håller på att gå sönder och samman........När man inte vat om det var ett Hej då man sade eller ett vi ses senare............
Just nu känns det tungt................ och det är bara att vänta på att telefonen skall ringa.........
/Linda
