Vad har hänt sen sist?
070819
I går kväll så var jag , matte och husse och två tvåbeningar till på en kvällspromenad ner till sjön. Det var varmt och skönt och en massa skoj att titta på. Vid sjön så bodde det massa två beningar i konstiga lådor med hjul på. De hade dock den goda smaken att flera av dem hade fyrbeningar sådana som jag som sprang utanför hjullådorna. Jag morsade lite snabbt och gick sen vidare.
Precis nere vid vattnet så flög det omkring en massa konstiga djur i luften och de irriterade mig väldigt mycket kan jag säga. När vi gick en bit ifrån så var de inte riktigt lika irriterande. Hursomhelst så var det en massa goda lukter här. Matte och husse verkade mer koncentrerade på något långt ute på vattnet för de stod och stirrade dit ut hela tiden och gav en massa beröm till någon jag inte så. -Åååå så fiiiiint. Titta vad vackert....osv .Dessa ord var tydligen inte riktat till mig men jag förstod aldrig vad det var som var värt all den uppståndelsen. Ja, ja vi är ju som sagt inte av samma sort och helt förstå mig på dem kommer jag aldrig göra. Varför kan de inte vara som oss vanliga hundar?
Idag så gick jag , matte och husse på en promenad i skogen men det var inte vilken skog som helst. Det var som en liiiiiten väg fast inte så hård att gå på men inga störande plåt monster på två eller fyra hjul. Istället så kom det en massa tvåbeningar springandes titt som tätt förbi oss. De kanske hade någon rolig jakt lek på gång eller nåt. Den ena verkade dock aldrig komma ikapp den andre. Jag förstod bara inte varför min husse och matte var så långsamma. Kunde de inte gjort som de andra tvåbeningarna det såg ju skoj ut. Hursomhelst så luktade det riktigt gott utmed den här vägen så jag fick allt stanna till och lämna lite avtryck och bjuda på en av mina makalösa sprättningar.
Efter en stund när vi gått utmed den här jakt vägen så kom vi fram till ett hus. Här bodde en som min matte och husse känner väl. Här brukar jag inte få gå in i alla rum i deras bo låda och jag har alltid undrat varför. Idag fick jag veta det.
De har en sådan där rolig fyrbent sak som pratar lite konstigt och fräser. Den brukade tydligen vara instängd i ett av rummet men inte idag. De ville tydligen inte att vi skulle lära känna varandra...... men inget undgår ju dock mig utan jag såg något i ögonvrån och där var den.
Jag sprang ju (artig som jag är ) fram för att hälsa men oj vad jag misstog mig. Den galningen började jaga mig så jag sprang upp för trappan för att ta skydd men fräsaren kom efter så då började jag skrika på hjälp och då kom matte till min räddning och tog mig därifrån. Den här var inte alls lika rolig som Elvis jag träffade här om dagen. Kanske bäst att passa sig nästa gång. Nu känner jag mig ganska trött så jag får nog ta en middags lur.
Daphne has left the building
I går kväll så var jag , matte och husse och två tvåbeningar till på en kvällspromenad ner till sjön. Det var varmt och skönt och en massa skoj att titta på. Vid sjön så bodde det massa två beningar i konstiga lådor med hjul på. De hade dock den goda smaken att flera av dem hade fyrbeningar sådana som jag som sprang utanför hjullådorna. Jag morsade lite snabbt och gick sen vidare.
Precis nere vid vattnet så flög det omkring en massa konstiga djur i luften och de irriterade mig väldigt mycket kan jag säga. När vi gick en bit ifrån så var de inte riktigt lika irriterande. Hursomhelst så var det en massa goda lukter här. Matte och husse verkade mer koncentrerade på något långt ute på vattnet för de stod och stirrade dit ut hela tiden och gav en massa beröm till någon jag inte så. -Åååå så fiiiiint. Titta vad vackert....osv .Dessa ord var tydligen inte riktat till mig men jag förstod aldrig vad det var som var värt all den uppståndelsen. Ja, ja vi är ju som sagt inte av samma sort och helt förstå mig på dem kommer jag aldrig göra. Varför kan de inte vara som oss vanliga hundar?
Idag så gick jag , matte och husse på en promenad i skogen men det var inte vilken skog som helst. Det var som en liiiiiten väg fast inte så hård att gå på men inga störande plåt monster på två eller fyra hjul. Istället så kom det en massa tvåbeningar springandes titt som tätt förbi oss. De kanske hade någon rolig jakt lek på gång eller nåt. Den ena verkade dock aldrig komma ikapp den andre. Jag förstod bara inte varför min husse och matte var så långsamma. Kunde de inte gjort som de andra tvåbeningarna det såg ju skoj ut. Hursomhelst så luktade det riktigt gott utmed den här vägen så jag fick allt stanna till och lämna lite avtryck och bjuda på en av mina makalösa sprättningar.
Efter en stund när vi gått utmed den här jakt vägen så kom vi fram till ett hus. Här bodde en som min matte och husse känner väl. Här brukar jag inte få gå in i alla rum i deras bo låda och jag har alltid undrat varför. Idag fick jag veta det.
De har en sådan där rolig fyrbent sak som pratar lite konstigt och fräser. Den brukade tydligen vara instängd i ett av rummet men inte idag. De ville tydligen inte att vi skulle lära känna varandra...... men inget undgår ju dock mig utan jag såg något i ögonvrån och där var den.
Jag sprang ju (artig som jag är ) fram för att hälsa men oj vad jag misstog mig. Den galningen började jaga mig så jag sprang upp för trappan för att ta skydd men fräsaren kom efter så då började jag skrika på hjälp och då kom matte till min räddning och tog mig därifrån. Den här var inte alls lika rolig som Elvis jag träffade här om dagen. Kanske bäst att passa sig nästa gång. Nu känner jag mig ganska trött så jag får nog ta en middags lur.
Daphne has left the building
Kommentarer
Trackback
