Stoppa pressarna=)
090404
Höll på att sätta morgon kaffet i halsen när jag läste kommentarerna från gårdagens inlägg=)
Matte hade visst lyckats skriva ihop slutklämmen i gårdagens inlägg så det lät som att vi väntade tillökning i familjen.
Tyvärr var det ju inte alls lika spännande och roligt i verkligheten. (Det skulle snart anordnas en pinneträff till)
Alltså, Ingen tvåbent eller fyrbent valp så vitt matte vet i a fall. Om inte husse tänkt överaska matte när hon nu fyller hela 35 år(Jo ni läste rätt, trettiofem, inte helt enkelt att smälta. Tycker inte jag heller.) Hur skall man hinna med allt man vill i livet när det går så fort. Bromsa löplinan säger jag bara=).
För att gå tillbaka till ämnet, så visst vore det ju väldans trevligt med en sådan underbar överaskning som tillökning i familjen=) Det får vi nog dock se oss i stjärnorna efter.;)
Vad det gäller hundbiten så har vi pratat ett tag om att skaffa en till. Ibland har man tänkt att man vill ha en större hund, en annan ras men så är det den där lilla detaljen att vi verkligen älskar dvärgpinschern som ras. Vi tycker den där lilla rackaren är något helt fantastiskt. Så mycket glädje, motor och vilja. Visst ibland kan den där egna viljan vara en riktigt (hur skall jag uttrycka det snällt nu) blodtryckshöjare ;) men oftast så handlar det ju för egen del om uteblivet svar på frågan
- Varför gör min hund så här?
Vet man svaret på den frågan så kan man ju egentligen börja träna på just det problemet man har. Det svåra är just när man inte kan svara på frågan. Det är då man börjar försöka testa och träna en mängd olika saker för att få bukt med problemet. Det är denna bit inom hundträningen som jag tycker är den allra svåraste och där mina erfarenheter och kunskaper är alldeles för små.
Vissa gånger är det lättare att svara på frågan ex
- Varför kom inte min hund på inkallningen?
Jo, det var roligare att få springa lös än att komma till mig. Alltså får jag vara roligare. Belöna hunden mer kanske på annat sätt osv.
Ett annat ex som vi brottas fortfarande med:
- Varför gör vår hund utfall?
Här kan vi inte enkelt svara på den frågan.
Vi tror att det beror på både en grundvilja att vilja vara dominant, men samtidigt en stor portion osäkerhet.
Hon vill inte att andra hundar skall komma fram för snabbt utan hon vill ta det lugnt och nosa av först.
När man blir osäker på vad svaret /lösningen är på problemet så blir man också osäker på hur man skall lösa det och hela situationen blir osäker och därför är det negativa ekorr hjulet i snurrning. Därför blir det svårt att få bukt med vissa problembeteende. Ägare blir osäkra /hunden än osäkrare och så håller det på.
Vi har tänkt mycket kring detta och kommit fram till att hur det än är ,om det beror på dominans eller endast osäkerhet eller både och så måste vi gå in och visa Daphne/Ha tydliga regler på att det är vi som tar hand om situationen. (Vi har provat en mängd olika tips och trix de senaste åren). Vi måste hålla oss lugna framförallt eftersom hon känner av minsta lilla pulsökning. Vi måste ta hand om situationen och gärna göra på liknande sätt varje gång så hon lär sig en strategi för att hantera just detta vid hundmöten.
Alla har nog något eller några sådana här situationer då man inte har svar på varför gör min hund så här. Det är det som är det svåra med hundträning men är det kanske inte också en av anledningarna till att lära sig mer. Man blir utmanad av att ta reda på varför. Man vill förstå sin fyrbenta vän. Om man hade haft en perfekt hund från början som lydde allt från första stund hur roligt hade det varit? Man hade klarat alla tävlingar. Man hade dragit upp en hund på elit nivå på ett år;) Ja ha.....sen då. Jag tror inte att det hade varit en lika spännande och framförallt utvecklande resa.
Att skaffa hund handlar om att lära känna sin fyrbenta vän. Lära känna dens brister och förtjänster. Lära sig tillsammans och bli ett starkare ekipage och lösa problem som uppstår under vägen för att tillslut stå där och kunna konstatera att man gjort en sjuhelsi----- resa tillsammans och man ångrar inte en sekund av den. Ungefär som man har det i en mänsklig relation ibland. Tänk vad tråkigt om allt bara flöt på.
Jag snor nu ett begrepp från Gerard O´shea, Flatliners.........Det är allt topparna och dalarna som gör att man känner att man lever.
Usch det blev en väldigt lång och lite randig morgon betraktelse detta men det är ju bara att scrolla bort om man inte vill läsa=)
Ha det gott nu skall vi iväg en stund
L&D
Höll på att sätta morgon kaffet i halsen när jag läste kommentarerna från gårdagens inlägg=)
Matte hade visst lyckats skriva ihop slutklämmen i gårdagens inlägg så det lät som att vi väntade tillökning i familjen.
Tyvärr var det ju inte alls lika spännande och roligt i verkligheten. (Det skulle snart anordnas en pinneträff till)
Alltså, Ingen tvåbent eller fyrbent valp så vitt matte vet i a fall. Om inte husse tänkt överaska matte när hon nu fyller hela 35 år(Jo ni läste rätt, trettiofem, inte helt enkelt att smälta. Tycker inte jag heller.) Hur skall man hinna med allt man vill i livet när det går så fort. Bromsa löplinan säger jag bara=).
För att gå tillbaka till ämnet, så visst vore det ju väldans trevligt med en sådan underbar överaskning som tillökning i familjen=) Det får vi nog dock se oss i stjärnorna efter.;)
Vad det gäller hundbiten så har vi pratat ett tag om att skaffa en till. Ibland har man tänkt att man vill ha en större hund, en annan ras men så är det den där lilla detaljen att vi verkligen älskar dvärgpinschern som ras. Vi tycker den där lilla rackaren är något helt fantastiskt. Så mycket glädje, motor och vilja. Visst ibland kan den där egna viljan vara en riktigt (hur skall jag uttrycka det snällt nu) blodtryckshöjare ;) men oftast så handlar det ju för egen del om uteblivet svar på frågan
- Varför gör min hund så här?
Vet man svaret på den frågan så kan man ju egentligen börja träna på just det problemet man har. Det svåra är just när man inte kan svara på frågan. Det är då man börjar försöka testa och träna en mängd olika saker för att få bukt med problemet. Det är denna bit inom hundträningen som jag tycker är den allra svåraste och där mina erfarenheter och kunskaper är alldeles för små.
Vissa gånger är det lättare att svara på frågan ex
- Varför kom inte min hund på inkallningen?
Jo, det var roligare att få springa lös än att komma till mig. Alltså får jag vara roligare. Belöna hunden mer kanske på annat sätt osv.
Ett annat ex som vi brottas fortfarande med:
- Varför gör vår hund utfall?
Här kan vi inte enkelt svara på den frågan.
Vi tror att det beror på både en grundvilja att vilja vara dominant, men samtidigt en stor portion osäkerhet.
Hon vill inte att andra hundar skall komma fram för snabbt utan hon vill ta det lugnt och nosa av först.
När man blir osäker på vad svaret /lösningen är på problemet så blir man också osäker på hur man skall lösa det och hela situationen blir osäker och därför är det negativa ekorr hjulet i snurrning. Därför blir det svårt att få bukt med vissa problembeteende. Ägare blir osäkra /hunden än osäkrare och så håller det på.
Vi har tänkt mycket kring detta och kommit fram till att hur det än är ,om det beror på dominans eller endast osäkerhet eller både och så måste vi gå in och visa Daphne/Ha tydliga regler på att det är vi som tar hand om situationen. (Vi har provat en mängd olika tips och trix de senaste åren). Vi måste hålla oss lugna framförallt eftersom hon känner av minsta lilla pulsökning. Vi måste ta hand om situationen och gärna göra på liknande sätt varje gång så hon lär sig en strategi för att hantera just detta vid hundmöten.
Alla har nog något eller några sådana här situationer då man inte har svar på varför gör min hund så här. Det är det som är det svåra med hundträning men är det kanske inte också en av anledningarna till att lära sig mer. Man blir utmanad av att ta reda på varför. Man vill förstå sin fyrbenta vän. Om man hade haft en perfekt hund från början som lydde allt från första stund hur roligt hade det varit? Man hade klarat alla tävlingar. Man hade dragit upp en hund på elit nivå på ett år;) Ja ha.....sen då. Jag tror inte att det hade varit en lika spännande och framförallt utvecklande resa.
Att skaffa hund handlar om att lära känna sin fyrbenta vän. Lära känna dens brister och förtjänster. Lära sig tillsammans och bli ett starkare ekipage och lösa problem som uppstår under vägen för att tillslut stå där och kunna konstatera att man gjort en sjuhelsi----- resa tillsammans och man ångrar inte en sekund av den. Ungefär som man har det i en mänsklig relation ibland. Tänk vad tråkigt om allt bara flöt på.
Jag snor nu ett begrepp från Gerard O´shea, Flatliners.........Det är allt topparna och dalarna som gör att man känner att man lever.
Usch det blev en väldigt lång och lite randig morgon betraktelse detta men det är ju bara att scrolla bort om man inte vill läsa=)
Ha det gott nu skall vi iväg en stund
L&D
Kommentarer
Trackback
