Dp träff idag
100913
Idag var vi på dvärgpinscher träff. Det var jättekul att träffas igen för nu var det länge sedan.
Vi gick en runda på ca 7 km utmed Billinge leden. Det var riktig bra utsikt på några ställen.
Daphne fick ha flexi koppel på sig och Fanny sprang lös den mesta tiden och det fixade de jätte bra.
Daphne är nästan piggare nu än innan hon blev dålig. Nu är det över två veckor sedan hon slutade med sista medicinen och det går jätte bra och vi har utökat till ganska långa promenader nu. Det känns helt underbart =)
Vi har pratat om att försöka ta tag i detta med kurs igen. Vi vill gå en spårkurs till med Daphne. Vad vi skall hitta på med Fanny har vi inte bestämt än. Vi får botanisera runt lite =)
Hemma har vi börjat smygträna lite position och fot och det går åt rätt håll. Fanny är dock väldigt hoppig av sig hon hoppar lixom in i utgångsposition och då vill hon helst buffa till en var gång och det skall hon ju inte göra. Får väl se hur man skall kunna få bort det.
Annars börjar vi väl hitta tillbaka till vardagen och rutiner och om man skall va ärlig så är det nog det våra hundar gillar bäst.
Ha de gött
Hälsningar från alla oss =)
Idag var vi på dvärgpinscher träff. Det var jättekul att träffas igen för nu var det länge sedan.
Vi gick en runda på ca 7 km utmed Billinge leden. Det var riktig bra utsikt på några ställen.
Daphne fick ha flexi koppel på sig och Fanny sprang lös den mesta tiden och det fixade de jätte bra.
Daphne är nästan piggare nu än innan hon blev dålig. Nu är det över två veckor sedan hon slutade med sista medicinen och det går jätte bra och vi har utökat till ganska långa promenader nu. Det känns helt underbart =)
Vi har pratat om att försöka ta tag i detta med kurs igen. Vi vill gå en spårkurs till med Daphne. Vad vi skall hitta på med Fanny har vi inte bestämt än. Vi får botanisera runt lite =)
Hemma har vi börjat smygträna lite position och fot och det går åt rätt håll. Fanny är dock väldigt hoppig av sig hon hoppar lixom in i utgångsposition och då vill hon helst buffa till en var gång och det skall hon ju inte göra. Får väl se hur man skall kunna få bort det.
Annars börjar vi väl hitta tillbaka till vardagen och rutiner och om man skall va ärlig så är det nog det våra hundar gillar bäst.
Ha de gött
Hälsningar från alla oss =)
Än så länge ser det bra ut =)
Nu har Daphne varit helt fri från mediciner sedan i fredags och än så länge har vi inte märkt av något =)) Så underbart =)
Vi har börjat med lättare promenader nu som vi skall utöka allteftersom. Vi masserar henne var dag samt att hon får träna på en hinderbana. Vi håller alla tummar och tassar här hemma nu för att detta skall bli bra. Hon är annars sitt pigga vanliga jag men man märker ju av att hon har en massa överskotts energi när det varit så tråkigt och händelselöst på sista tiden. I Fredags hade vi även Bosse och Cilla här med matte Anneli och det gick jätteba annars har vi ju tagit det lugnt med andra hundar och så också bara för att hon har så svårt att vara lugn och still då.
Som sagt det ser ljust ut just nu =) ville bara göra en liten snabb uppdatering av läget =)
Daphne & Co
Vi har börjat med lättare promenader nu som vi skall utöka allteftersom. Vi masserar henne var dag samt att hon får träna på en hinderbana. Vi håller alla tummar och tassar här hemma nu för att detta skall bli bra. Hon är annars sitt pigga vanliga jag men man märker ju av att hon har en massa överskotts energi när det varit så tråkigt och händelselöst på sista tiden. I Fredags hade vi även Bosse och Cilla här med matte Anneli och det gick jätteba annars har vi ju tagit det lugnt med andra hundar och så också bara för att hon har så svårt att vara lugn och still då.
Som sagt det ser ljust ut just nu =) ville bara göra en liten snabb uppdatering av läget =)
Daphne & Co
Vi håller tummarna här hemma.......
Igår så var det en sån härlig dag. Daphne var precis hel tokig =) Hon hade så mycket energi som hon inte visste vad hon skulle göra med. Hon försökte busa med fanny, vi fick göra godis let inne flera gånger osv. Så fort matte satt ner och försökte greja med saker inför hennes systers bröllop så stod hon och puttade på benet och skällde och vifta på svansen för att hon ville hitta på något.
Detta är ju inte ngt vi uppmuntrar egentligen men efter den senaste tiden så känns det jätte gott att se Daphne så på igen =) Ni förstår nog hur vi menar =)
Vi har i samråd med Göteborg nu dragit ner på medicinen för att se hur hon svarar på det. Sen i söndags får hon bara halv dos Tradolan och sen i Tisdags inget Metacam. Än så länge så har det fungerat jätte bra. Vi tränar en liten stund var dag samt ger massage varje dag. Massagen tycker hon jätte mycket om hon kommer självmant och ställer sig och tigger massage =)
Nu håller vi tummarna för att det går bättre denna gången. Aptiten har kommit tillbaka också men det viktigaste är ju gnistan. Vi hoppas också på att långpromenader inte ligger allt för långt bort i fram tiden.
Liten kort uppdatering och Daphnes framsteg =)
Annars är allt bara fint här hemme och mycket av tiden går åt till att förbereda Matte Lindas systers bröllop =)
Ha de gott
L&C&D&F
Detta är ju inte ngt vi uppmuntrar egentligen men efter den senaste tiden så känns det jätte gott att se Daphne så på igen =) Ni förstår nog hur vi menar =)
Vi har i samråd med Göteborg nu dragit ner på medicinen för att se hur hon svarar på det. Sen i söndags får hon bara halv dos Tradolan och sen i Tisdags inget Metacam. Än så länge så har det fungerat jätte bra. Vi tränar en liten stund var dag samt ger massage varje dag. Massagen tycker hon jätte mycket om hon kommer självmant och ställer sig och tigger massage =)
Nu håller vi tummarna för att det går bättre denna gången. Aptiten har kommit tillbaka också men det viktigaste är ju gnistan. Vi hoppas också på att långpromenader inte ligger allt för långt bort i fram tiden.
Liten kort uppdatering och Daphnes framsteg =)
Annars är allt bara fint här hemme och mycket av tiden går åt till att förbereda Matte Lindas systers bröllop =)
Ha de gott
L&C&D&F
Bakslag
I fredags eftermiddag alltså två och en halv dag efter vi slutade att medicinera Daphne så ser vi henne komma och ha jätte ont igen. Vi vet inte om hon har försökt hoppat upp eller gjort någon annan rörelse. Det är omöjligt att vara beredd hela tiden när man har en sprallig dvärgpinscher. Hon var helt som vanligt på dagen och sedan kommer hon ut ur buren och har så där ont igen. Vi trodde först det var magknip för så hände det på semestern och då gick vi ut en sväng och gick och hon bajsade och så släppte knipet. Vi märkte ju dock efter en stund att så inte var fallet.
Vi blev ju såklart riktigt förtvivlade eftersom vi hoppats att vilan och medicineringen hade gjort sitt. Vi ringde Skara och de sa att vi skulle g henne medicinerna igen och höra av oss till Göteborg eftersom de tyckte det var konstigt att de sagt 2 veckors vila till oss eftersom de rekomenderar 6 veckors vila efter e sådan här grej.
Tilll saken hör ju att vi var och tränade lite samt masserade henne i torsdag dagen innan alltså och då sades inget om detta att hon skulle behöva vila längre. Kanske kan det vara så att det blev för mycket för henne att hon behöver längre tid på sig. Redan på kvällen märkte vi att medicinerna börjat verka hon var redan något bättre och på lördags morgonen var hon som vanligt igen.
Känns ändå som att hela denna cirkus är som en ond cirkel. När hon tar medicin så mår hon bra och vill bete sig som vanligt och vi får tvinga henne till vila och sitta i buren vilket gör henne mycket frustrerad och stressad. När vi kan börja så smått träna upp henne och slutar med medicinen så får hon ont. Ju mer hon vilar desto mer förtvinar ju hennes stackars muskler hon har kvar och ju svårare blir det för henne att få stadga och styrka i sin rygg.
Det är inte lätt detta. Vi skall ringa idag och höra hur vi skall gå vidare. Det är verkligen skitsvårt. Vi vill ju inte att hon skall ha ont för hon har verkligen riktigt ont. Hon bara står upp och skakar kan inte hitta ngn ställning som känns bra när hon står upp eller försöka lägga sig ner. Svansen mellan benen och hon kommer och lutar sitt huvud i våra händer och vill ha lite kli på nacken. Det är vidrigt att se henne ha så ont. Samtidigt så känns det fel att ge henne en massa smärtstillande och så gör hon då rörelser som kanske skadar och sliter på henne ännu mer bara för att hon är så bedövad och inte känner det.
Så många tankar som far genom huvudet nu. Vi vill ju veta exakt vad hennes onda beror på. Enda sättet är väl att göra en ny röntgen i s fall. Det är tydligen lättare med magnet röntgen för att upptäck just diskbråck osv. Problemet är ju att då måste hon sövas och då har vi ju risken med hennes pulmonalisstenos som sätter upp ett extra varnande finger. Det är ju alltid risker med att söva men för henne är den ju ytterligare förhöjd.
Ja ja vi får väl se nu vad de säger i Skara. Frustrerande är det vad det är att ha sin vanliga hund hos sig med två mediciner i kroppen och utan dem så blir hon som en skugga av sig själv. Det gör så ont i en att inte kunna veta exakt vad som är fel med henne, hur hon känner det.
Man skulle vilja ha ett facit på hur man skall göra för att det skall bli bra igen. Man känner sig som en skit när hon har som ondast och tittar en in i ögonen och man ser riktigt att de säger -hjälp mig. Så jäkla maktlös känner man sig.
Vi får hålla tummarna
Vi blev ju såklart riktigt förtvivlade eftersom vi hoppats att vilan och medicineringen hade gjort sitt. Vi ringde Skara och de sa att vi skulle g henne medicinerna igen och höra av oss till Göteborg eftersom de tyckte det var konstigt att de sagt 2 veckors vila till oss eftersom de rekomenderar 6 veckors vila efter e sådan här grej.
Tilll saken hör ju att vi var och tränade lite samt masserade henne i torsdag dagen innan alltså och då sades inget om detta att hon skulle behöva vila längre. Kanske kan det vara så att det blev för mycket för henne att hon behöver längre tid på sig. Redan på kvällen märkte vi att medicinerna börjat verka hon var redan något bättre och på lördags morgonen var hon som vanligt igen.
Känns ändå som att hela denna cirkus är som en ond cirkel. När hon tar medicin så mår hon bra och vill bete sig som vanligt och vi får tvinga henne till vila och sitta i buren vilket gör henne mycket frustrerad och stressad. När vi kan börja så smått träna upp henne och slutar med medicinen så får hon ont. Ju mer hon vilar desto mer förtvinar ju hennes stackars muskler hon har kvar och ju svårare blir det för henne att få stadga och styrka i sin rygg.
Det är inte lätt detta. Vi skall ringa idag och höra hur vi skall gå vidare. Det är verkligen skitsvårt. Vi vill ju inte att hon skall ha ont för hon har verkligen riktigt ont. Hon bara står upp och skakar kan inte hitta ngn ställning som känns bra när hon står upp eller försöka lägga sig ner. Svansen mellan benen och hon kommer och lutar sitt huvud i våra händer och vill ha lite kli på nacken. Det är vidrigt att se henne ha så ont. Samtidigt så känns det fel att ge henne en massa smärtstillande och så gör hon då rörelser som kanske skadar och sliter på henne ännu mer bara för att hon är så bedövad och inte känner det.
Så många tankar som far genom huvudet nu. Vi vill ju veta exakt vad hennes onda beror på. Enda sättet är väl att göra en ny röntgen i s fall. Det är tydligen lättare med magnet röntgen för att upptäck just diskbråck osv. Problemet är ju att då måste hon sövas och då har vi ju risken med hennes pulmonalisstenos som sätter upp ett extra varnande finger. Det är ju alltid risker med att söva men för henne är den ju ytterligare förhöjd.
Ja ja vi får väl se nu vad de säger i Skara. Frustrerande är det vad det är att ha sin vanliga hund hos sig med två mediciner i kroppen och utan dem så blir hon som en skugga av sig själv. Det gör så ont i en att inte kunna veta exakt vad som är fel med henne, hur hon känner det.
Man skulle vilja ha ett facit på hur man skall göra för att det skall bli bra igen. Man känner sig som en skit när hon har som ondast och tittar en in i ögonen och man ser riktigt att de säger -hjälp mig. Så jäkla maktlös känner man sig.
Vi får hålla tummarna
Semester närmar sig sitt slut och träning tar vid
Nu är vi inne på vår sista semester vecka.
Första veckan var vi hundvakter till Viper och Aston. Andra veckan bodde vi nere hos Christers mamma med
alla fyra hundarna och bara umgicks med Anne och hennes Christer. Det var ju även där som Daphne blev sjuk.
Förra veckan bodde vi i ett hus i Åhus och åkte runt på vackra platser i Österlen.
Daphne fixade det hela bra. Fick gå lite grann och sedan fick vi bära en del samt burvila resten av tiden.
Burvilan gick ju bra de första dagarna men allteftersom hon blev piggare så blev det mindre och mindre poppis men men det är ju för hennes eget bästa =)
Stranden nedanför där vi bodde.
Åhus är väldigt mysigt, litet och många många dyra hus och bilar och små gårdsbutiker.
Förutom detta så finns det en hel del vackra sevärdheter såsom Ale stenar Kivik musteri
mm Otto glassen får vi inte glömma att rekomendera heller =)
Några km utanför Åhus så hade de ett jätte bra hundbad. Det ligger granne med nudistbadet så lite nakenhet måste man klara av=) Badet var jätte bra och stranden lång. Hundarna älskade det. De flesta hundar sprang lösa omkring och lekte och man såg riktigt va härligt de tyckte att det var. Fanny fick också vara lös men inte Daphne såklart eftersom det nog hade gått för vilt till i s fall. Bra träning för Fanny. I koppel skällde hon som en tok på de andra hundarna men när hon var lös så fixade hon lätt att gå utmed stranden och gå förbi andra hundar som låg femtio centimeter bort utan bekymmer. Sen kom det en liten lurvig kille och ville leka och då kunde inte Fancy stå emot utan de lekte en stund men när jag ropade på henne så kom hon och vi kunde gå iväg igen.
Mycket bra träning som sagt =)
Idag så var christer inne till Skara djursjukhus med Daphne och upprättade ett träningsprogram tillsammans med dem. Daphne skall nu få massage var dag för att få upp blodgenomströmningen i sina muskler plus att det verkar avslappnande. Sedan skall vi två gånger per dag ha balans träning. Vi skall även rigga upp en hinderbana här hemma på tomten som hon skall träna sig på och några sträck övningar. Detta skall givetvis blandas upp med nu i början kortare promenader som sedan skall utökas.
Det viktiga är att vi får henne att gå nu och lyfta benen, inte trava när vi tränar eftersom det är det som bäst bygger musklerna. Så blåbärsris och skogs promenader utanför stigarna är jättebra, plus även att då kan vi ju spåra för det älskar hon verkligen.
Vi är ganska hoppfulla vad gäller Daphne. Nu skall vi få henne i riktig bra form =) Idag har hon också slutat med sista medicineringen och vi har inte märkt något att hon skulle ha ont eller så.
Det var en liten Sommar hälsningar från alla oss =))
Första veckan var vi hundvakter till Viper och Aston. Andra veckan bodde vi nere hos Christers mamma med
alla fyra hundarna och bara umgicks med Anne och hennes Christer. Det var ju även där som Daphne blev sjuk.
Förra veckan bodde vi i ett hus i Åhus och åkte runt på vackra platser i Österlen.
Daphne fixade det hela bra. Fick gå lite grann och sedan fick vi bära en del samt burvila resten av tiden.
Burvilan gick ju bra de första dagarna men allteftersom hon blev piggare så blev det mindre och mindre poppis men men det är ju för hennes eget bästa =)
Stranden nedanför där vi bodde.
Åhus är väldigt mysigt, litet och många många dyra hus och bilar och små gårdsbutiker.
Förutom detta så finns det en hel del vackra sevärdheter såsom Ale stenar Kivik musteri
mm Otto glassen får vi inte glömma att rekomendera heller =)
Några km utanför Åhus så hade de ett jätte bra hundbad. Det ligger granne med nudistbadet så lite nakenhet måste man klara av=) Badet var jätte bra och stranden lång. Hundarna älskade det. De flesta hundar sprang lösa omkring och lekte och man såg riktigt va härligt de tyckte att det var. Fanny fick också vara lös men inte Daphne såklart eftersom det nog hade gått för vilt till i s fall. Bra träning för Fanny. I koppel skällde hon som en tok på de andra hundarna men när hon var lös så fixade hon lätt att gå utmed stranden och gå förbi andra hundar som låg femtio centimeter bort utan bekymmer. Sen kom det en liten lurvig kille och ville leka och då kunde inte Fancy stå emot utan de lekte en stund men när jag ropade på henne så kom hon och vi kunde gå iväg igen.
Mycket bra träning som sagt =)
Idag så var christer inne till Skara djursjukhus med Daphne och upprättade ett träningsprogram tillsammans med dem. Daphne skall nu få massage var dag för att få upp blodgenomströmningen i sina muskler plus att det verkar avslappnande. Sedan skall vi två gånger per dag ha balans träning. Vi skall även rigga upp en hinderbana här hemma på tomten som hon skall träna sig på och några sträck övningar. Detta skall givetvis blandas upp med nu i början kortare promenader som sedan skall utökas.
Det viktiga är att vi får henne att gå nu och lyfta benen, inte trava när vi tränar eftersom det är det som bäst bygger musklerna. Så blåbärsris och skogs promenader utanför stigarna är jättebra, plus även att då kan vi ju spåra för det älskar hon verkligen.
Vi är ganska hoppfulla vad gäller Daphne. Nu skall vi få henne i riktig bra form =) Idag har hon också slutat med sista medicineringen och vi har inte märkt något att hon skulle ha ont eller så.
Det var en liten Sommar hälsningar från alla oss =))
Daphne hemma igen
Daphne har kommit hem och det känns så skönt. Det är underbart att höra hennes skall och se den lilla svansen vifta igen. Hon var så glad när vi kom och hämtade henne att hela hon vibrerade och skrek. Hon försökte krypa ner i mattes väska och trots sin onda rygg så försökte hon hoppa upp i famnen från golvet.
Det blev ingen operation vilket känns skönt eftersom det är ju ett ganska stort ingrepp och med risker givetvis. Vi skall prova konservativ behandling med en antiinflammatorisk medicin samt en smärtstillande medicin. Hon skall vila mycket endast gå snälla små rast rundor. Inte springa lös eller hoppa upp ner, gå i trappor, leka, busa osv de närmsta två veckorna.
Om det verkar som att hon svarat bra på medicinerna samt vilan då så skall vi börja med lättare träning. De rekomenderade att hon skulle sim träna ex så vi skall ta kontakt med Skara så de kan ge oss bra tips på att träna upp henne igen och speciellt just med ryggen.
I dag har hon varit sig ganska lik. Hon får ju vara i buren en hel del och det uppskattas väl inte alltid. Men det verkar som hon förstår mer och mer att hon behöver vila och nu har hon börjat stanna och vänta på att vi skall lyfta henne upp, ner i soffan upp ner för trappan osv. Den första tiden hemma så märkte vi av att hon hade seperationsångest. Så fort vi inte var i samma rum började hon gny och bete sig allmänt oroligt. Nu har hon dock landat i att vara med flocken igen och att allt börjar bli sig likt.
Vi hoppas och tror nog på denna behandling. Det känns redan som att man märker av sådan förbättring. Hoppas också att det håller i sig när man slutar med medicinerna.
I dagsläget är vi bara så glsada över att ha fått hem henne och kan kämpa på tillsammans. Hon är en kämpe vårt största troll.
Ha de gott
L&C&D&F
Det blev ingen operation vilket känns skönt eftersom det är ju ett ganska stort ingrepp och med risker givetvis. Vi skall prova konservativ behandling med en antiinflammatorisk medicin samt en smärtstillande medicin. Hon skall vila mycket endast gå snälla små rast rundor. Inte springa lös eller hoppa upp ner, gå i trappor, leka, busa osv de närmsta två veckorna.
Om det verkar som att hon svarat bra på medicinerna samt vilan då så skall vi börja med lättare träning. De rekomenderade att hon skulle sim träna ex så vi skall ta kontakt med Skara så de kan ge oss bra tips på att träna upp henne igen och speciellt just med ryggen.
I dag har hon varit sig ganska lik. Hon får ju vara i buren en hel del och det uppskattas väl inte alltid. Men det verkar som hon förstår mer och mer att hon behöver vila och nu har hon börjat stanna och vänta på att vi skall lyfta henne upp, ner i soffan upp ner för trappan osv. Den första tiden hemma så märkte vi av att hon hade seperationsångest. Så fort vi inte var i samma rum började hon gny och bete sig allmänt oroligt. Nu har hon dock landat i att vara med flocken igen och att allt börjar bli sig likt.
Vi hoppas och tror nog på denna behandling. Det känns redan som att man märker av sådan förbättring. Hoppas också att det håller i sig när man slutar med medicinerna.
I dagsläget är vi bara så glsada över att ha fått hem henne och kan kämpa på tillsammans. Hon är en kämpe vårt största troll.
Ha de gott
L&C&D&F
Hjärtat kvar i göteborg
Daphne fick inte följa med christer hem.
De ville ha kvar henne i Göteborg på Blå stjärnans sjukhus. De undersökte henne idag och gav henne sedering,smärtstillande och röntgade.
Det var ingen ortoped där idag han/hon kommer imorgon och då ville de ha Daphne på plats.
På ett sätt känns det skönt att hon är kvar så hon kan få all den smärtlindring och hjälp hon kan behöva. Samtidigt känns det förfärligt att veta att hon ligger helt själv i en bur och är sjuk. Jobbigt det där.
Idag hade de sagt att de tyckte att de såg förtätning mellan två kotor vilket skulle kunna tyda på diskbråck. Ortopeden skulle dock göra ett andra utlåtande imorgon men vi skulle vara förberedda på operation. I s fall opererar de imorgon. Vi fick också skriva under ett papper som ger vårt medgivande till operation och allt som kan komma att behövas runt i kring, den prel prisuppgiften var 25 000 men det kan bli mer vilket vi tror är troligast.
Ärligt talat så struntar vi i allt vad pengar heter när det gäller detta. Vi har t o m börjat planera hur vi kan få mer ledig tid hemma med Daphne om det blir operation. Christer har en extra vecka han kan ta ut och om han hoppar in och jobbar en vecka nu så kan vi ha 4.5 veckor hemma med Daphne och då skall hon förhoppningsvis kommit ganska långt i läkningsprocessen.
I början får de ju inte röra på sig överhuvudtaget förutom kiss och bajs tur i trädgården. De skall bäras upp ned för trappor, trösklar, i bilen, i sängen, i soffan. Ligger de ner mycket skall man vända dem med jämna mellanrum så det inte blir liggsår osv osv. Sedan kommer det behövas sjukgymnastik, simning, strechning , massage och träningsprogram mm. Tur att man bor nära Skara djursjukhus om nu detta blir verklighet för detta kommer vi behöva mycket hjälp och information med.
Vi är beredda att kämpa om bara Daphne orkar med det. Vi kan nu bara vänta och se. Vänta på att ortopeden hör av sig och se vad han rekomenderar, vad som är bäst för Daphne. DET är det viktigaste i allt detta.
Inte klokt hur saker och ting kan ändra sig så från en dag till en annan.
Linda & Christer & Fanny
Våran kämpe Daphne
De ville ha kvar henne i Göteborg på Blå stjärnans sjukhus. De undersökte henne idag och gav henne sedering,smärtstillande och röntgade.
Det var ingen ortoped där idag han/hon kommer imorgon och då ville de ha Daphne på plats.
På ett sätt känns det skönt att hon är kvar så hon kan få all den smärtlindring och hjälp hon kan behöva. Samtidigt känns det förfärligt att veta att hon ligger helt själv i en bur och är sjuk. Jobbigt det där.
Idag hade de sagt att de tyckte att de såg förtätning mellan två kotor vilket skulle kunna tyda på diskbråck. Ortopeden skulle dock göra ett andra utlåtande imorgon men vi skulle vara förberedda på operation. I s fall opererar de imorgon. Vi fick också skriva under ett papper som ger vårt medgivande till operation och allt som kan komma att behövas runt i kring, den prel prisuppgiften var 25 000 men det kan bli mer vilket vi tror är troligast.
Ärligt talat så struntar vi i allt vad pengar heter när det gäller detta. Vi har t o m börjat planera hur vi kan få mer ledig tid hemma med Daphne om det blir operation. Christer har en extra vecka han kan ta ut och om han hoppar in och jobbar en vecka nu så kan vi ha 4.5 veckor hemma med Daphne och då skall hon förhoppningsvis kommit ganska långt i läkningsprocessen.
I början får de ju inte röra på sig överhuvudtaget förutom kiss och bajs tur i trädgården. De skall bäras upp ned för trappor, trösklar, i bilen, i sängen, i soffan. Ligger de ner mycket skall man vända dem med jämna mellanrum så det inte blir liggsår osv osv. Sedan kommer det behövas sjukgymnastik, simning, strechning , massage och träningsprogram mm. Tur att man bor nära Skara djursjukhus om nu detta blir verklighet för detta kommer vi behöva mycket hjälp och information med.
Vi är beredda att kämpa om bara Daphne orkar med det. Vi kan nu bara vänta och se. Vänta på att ortopeden hör av sig och se vad han rekomenderar, vad som är bäst för Daphne. DET är det viktigaste i allt detta.
Inte klokt hur saker och ting kan ändra sig så från en dag till en annan.
Linda & Christer & Fanny
Våran kämpe Daphne
Hur fort saker kan ändras..........
100727
Sitter just nu och vet inte vad jag skall göra med alla tankar.
Igår vid fyra tiden skulle Daphne hoppa upp i en fotölj, hon piper till och vi ser att hon fick ont. Vi tänkte att hon kanske sträckte sig. Under kvällen så är hon inte riktigt sig själv och vi ser mer och mer tecken på att hon inte mår bra. Vi tänker och resonerar fram och tillbaka vi beslutar oss för att ge det över natten (vilket vi nu mår jättedåligt över) Natten var orolig och vi ser att Daphne har riktigt ont .Gå rakt fram går bra men trösklar trappor bär vi henne över.
Trots detta så tvättar hon och tar hand om lilla Fanny. Trots att hon har ont så kommer hon och vill vara nära oss.
Just nu är Christer på väg med Dsphne till Blå stjärnan i Göteborg, semestertider = ont om personal. Det är tusen tankar som far genom huvudet. Alla vi pratade med Skara, Borås osv säger akut diskbråck och hänvisar till Göteborg. Göteborg har ingen ortoped inne idag men ville vi skulle komma direkt för undersökning samt smärtlindring. De sa också att är det diskbråck så kan det gå åt vilket håll som helst.
Det var så jävla jobbigt att nu på morgonen krama om det lilla krypet och se dem åka iväg (vi är hundvakter så det fanns inte en chans att jag kunde följa med också) ens tankar tänker ju alltid det värsta att tänk om de säger att det inte finns något att göra, tänk om de säger att det bästa för henne är att få fortsätta sova osv...........Det river som klor i hjärtat på mig att sitta här och känna sig så fruktansvärt maktlös......... Inte veta om det var sista gången jag fick se, lukta busa om i pälsen på vår älskade skrutta till hund.
Vår första hund som har betytt så oerhört mycket för oss, som har skänkt oss så mycket glädje, gos, närhet och skratt. Det känns så orättvist om detta skall vara slutet för vårt lilla troll........
Men är det något jag vet så är det att jag inte vill se henne ha ont........vill inte se den kropp som annars så lätt skuttar upp och ner.... går sakta fram, Jag vill inte att det skall vara tyst när det knackar på dörren då hon annars skällde. Vill inte se hur hon försöker vifta på svansen men hindras av att det gör ont. Men jag hoppas, hoppas hoppas........att det på något sätt............ att det inte är det värsta värsta av alla scenario.
Jag hoppas hoppas att det är vår tur denna gång att ha tur.......... att det är något som kan fixa sig........ att det är en sträckning...........något hon kan bli bra ifrån...................
Jag vet verkligen inte hur ett liv utan henne kommer kännas........... visst vi har en till i fantastiska Fanny men det är inte Daffi...........det är inte vår pussgurka som hoppar upp och gosar , trycker huvudet mot ansiktet och säger att hon vill leta korv och springe in och ställer sig på toaletten så vi kan börja gömma korvbitarna.. Det är inte vår Daffi som gnyr så fort man åker på en grusväg för hon tror hon skall få spåra.........
I går eftermiddag tog jag dessa kort
Detta var strax innan allt hände. Daphne är sitt vanliga jag med svansen på topp. Står och spanar och håller koll på vad som händer i omgivningarna.
Låt det vara vår tur att ha tur.............. Kämpa på Daphne...........
Vi lovar kämpa in i det sista tills det inte finns något hopp kvar.........
Vi kommer inte låta dig lida i onödan , du har gett oss så mycket........ så är det sista fina vi kan göra för dig att låta dig somna in......... så kommer vi ge dig det........... Men fy fasiken vad vi kommer sakna dig och vilket hål du kommer lämna efter dig...............
Jag förstår att detta inlägg kanske verkar överdramatiskt, men det kommer direkt från hjärtat. När man sitter helt själv och inte kan ventilera med någon. När ens hjärta har åkt med i en bil som är halvvägs till Göteborg.........När ens hjärta känns som att det håller på att gå sönder och samman........När man inte vat om det var ett Hej då man sade eller ett vi ses senare............
Just nu känns det tungt................ och det är bara att vänta på att telefonen skall ringa.........
/Linda
Sitter just nu och vet inte vad jag skall göra med alla tankar.
Igår vid fyra tiden skulle Daphne hoppa upp i en fotölj, hon piper till och vi ser att hon fick ont. Vi tänkte att hon kanske sträckte sig. Under kvällen så är hon inte riktigt sig själv och vi ser mer och mer tecken på att hon inte mår bra. Vi tänker och resonerar fram och tillbaka vi beslutar oss för att ge det över natten (vilket vi nu mår jättedåligt över) Natten var orolig och vi ser att Daphne har riktigt ont .Gå rakt fram går bra men trösklar trappor bär vi henne över.
Trots detta så tvättar hon och tar hand om lilla Fanny. Trots att hon har ont så kommer hon och vill vara nära oss.
Just nu är Christer på väg med Dsphne till Blå stjärnan i Göteborg, semestertider = ont om personal. Det är tusen tankar som far genom huvudet. Alla vi pratade med Skara, Borås osv säger akut diskbråck och hänvisar till Göteborg. Göteborg har ingen ortoped inne idag men ville vi skulle komma direkt för undersökning samt smärtlindring. De sa också att är det diskbråck så kan det gå åt vilket håll som helst.
Det var så jävla jobbigt att nu på morgonen krama om det lilla krypet och se dem åka iväg (vi är hundvakter så det fanns inte en chans att jag kunde följa med också) ens tankar tänker ju alltid det värsta att tänk om de säger att det inte finns något att göra, tänk om de säger att det bästa för henne är att få fortsätta sova osv...........Det river som klor i hjärtat på mig att sitta här och känna sig så fruktansvärt maktlös......... Inte veta om det var sista gången jag fick se, lukta busa om i pälsen på vår älskade skrutta till hund.
Vår första hund som har betytt så oerhört mycket för oss, som har skänkt oss så mycket glädje, gos, närhet och skratt. Det känns så orättvist om detta skall vara slutet för vårt lilla troll........
Men är det något jag vet så är det att jag inte vill se henne ha ont........vill inte se den kropp som annars så lätt skuttar upp och ner.... går sakta fram, Jag vill inte att det skall vara tyst när det knackar på dörren då hon annars skällde. Vill inte se hur hon försöker vifta på svansen men hindras av att det gör ont. Men jag hoppas, hoppas hoppas........att det på något sätt............ att det inte är det värsta värsta av alla scenario.
Jag hoppas hoppas att det är vår tur denna gång att ha tur.......... att det är något som kan fixa sig........ att det är en sträckning...........något hon kan bli bra ifrån...................
Jag vet verkligen inte hur ett liv utan henne kommer kännas........... visst vi har en till i fantastiska Fanny men det är inte Daffi...........det är inte vår pussgurka som hoppar upp och gosar , trycker huvudet mot ansiktet och säger att hon vill leta korv och springe in och ställer sig på toaletten så vi kan börja gömma korvbitarna.. Det är inte vår Daffi som gnyr så fort man åker på en grusväg för hon tror hon skall få spåra.........
I går eftermiddag tog jag dessa kort
Detta var strax innan allt hände. Daphne är sitt vanliga jag med svansen på topp. Står och spanar och håller koll på vad som händer i omgivningarna.
Låt det vara vår tur att ha tur.............. Kämpa på Daphne...........
Vi lovar kämpa in i det sista tills det inte finns något hopp kvar.........
Vi kommer inte låta dig lida i onödan , du har gett oss så mycket........ så är det sista fina vi kan göra för dig att låta dig somna in......... så kommer vi ge dig det........... Men fy fasiken vad vi kommer sakna dig och vilket hål du kommer lämna efter dig...............
Jag förstår att detta inlägg kanske verkar överdramatiskt, men det kommer direkt från hjärtat. När man sitter helt själv och inte kan ventilera med någon. När ens hjärta har åkt med i en bil som är halvvägs till Göteborg.........När ens hjärta känns som att det håller på att gå sönder och samman........När man inte vat om det var ett Hej då man sade eller ett vi ses senare............
Just nu känns det tungt................ och det är bara att vänta på att telefonen skall ringa.........
/Linda
Uppdaterings dax=)
100619
Ja hur skall man sammanfatta tiden sen sist. Fanny åkte ju på magsjuka, efter ca fyra veckor var det Daphnes tur. Tyvärr innebar det också att hon missade spårkursavslutningen. Jättetrist=(. Inte nog med det sen fick Fanny noskvalster och sen fick Daphne det. Nu har dom blivit behandlade i tre veckor och nu är de bra igen men noskvalster är ju lätt att åka på igen men vi får hålla tummarna nu att de får vara friska för hela våren har känts som en liten sjukstuga;)
Fanny har börjat löpa precis nu för andra gången. Skönt att det kommer nu eftersom vi skall vara hundvakter vecka 29 åt Viper och Aston hade hon dröjt någon vecka till så hade ju det inte varit så lämpligt=)
Så den mesta träningen har ju varit här hemma vid och långpromenader när magsjukan släppte sitt grepp. Måste också säga att Fannys träning har gått framåt. Det var som att vi knäckte den rätta koden eller något. Eller så har det med mognaden att göra för nu kan man få kontakt vid hundmötena och hon kan skälla till men inte bli helt blockerad som förut. Jätte härligt känns det att det är påväg åt rätt håll=) Bara fortsätta nu......... Fanny har också blivit riktigt följsam och vi har börjat smyga in utgångsposition och fot. Matmotiverad som hon är så håller hon kontakten bra för att bara ha lekt lydnad=) Hon kan även stanna kvar både sittandes och liggandes. Men som sagt denna dam har fått vara valp lääääänge utan några speciella krav. Nu känns hon ändå mogen att kunna ta in lite ny information;)
Daphne skall vi fortsätta spåra med eftersom det är det bästa hon vet. Vi tränar även lydnad med henne och här är det störningar som vi behöver jobba med. Hon är ju ganska envis denna damen och känner hon inte för det så blir det inget likväl som hon nästa dag gör allt jätte bra. Vi har märkt att bäst går det om vi inte tränar detta för ofta då blir hon mer motiverad och tycker det är roligt. Fanny skulle man kunna köra med flera gånger om dagen. Härligt ändå att se hur olika de är och egna små personligheter är dom sannerligen. Båda har sin charm=)
Det var lite kort från oss
Hälsningar hela flocken
Finaste sjöhunden Daphne =)
Ja hur skall man sammanfatta tiden sen sist. Fanny åkte ju på magsjuka, efter ca fyra veckor var det Daphnes tur. Tyvärr innebar det också att hon missade spårkursavslutningen. Jättetrist=(. Inte nog med det sen fick Fanny noskvalster och sen fick Daphne det. Nu har dom blivit behandlade i tre veckor och nu är de bra igen men noskvalster är ju lätt att åka på igen men vi får hålla tummarna nu att de får vara friska för hela våren har känts som en liten sjukstuga;)
Fanny har börjat löpa precis nu för andra gången. Skönt att det kommer nu eftersom vi skall vara hundvakter vecka 29 åt Viper och Aston hade hon dröjt någon vecka till så hade ju det inte varit så lämpligt=)
Så den mesta träningen har ju varit här hemma vid och långpromenader när magsjukan släppte sitt grepp. Måste också säga att Fannys träning har gått framåt. Det var som att vi knäckte den rätta koden eller något. Eller så har det med mognaden att göra för nu kan man få kontakt vid hundmötena och hon kan skälla till men inte bli helt blockerad som förut. Jätte härligt känns det att det är påväg åt rätt håll=) Bara fortsätta nu......... Fanny har också blivit riktigt följsam och vi har börjat smyga in utgångsposition och fot. Matmotiverad som hon är så håller hon kontakten bra för att bara ha lekt lydnad=) Hon kan även stanna kvar både sittandes och liggandes. Men som sagt denna dam har fått vara valp lääääänge utan några speciella krav. Nu känns hon ändå mogen att kunna ta in lite ny information;)
Daphne skall vi fortsätta spåra med eftersom det är det bästa hon vet. Vi tränar även lydnad med henne och här är det störningar som vi behöver jobba med. Hon är ju ganska envis denna damen och känner hon inte för det så blir det inget likväl som hon nästa dag gör allt jätte bra. Vi har märkt att bäst går det om vi inte tränar detta för ofta då blir hon mer motiverad och tycker det är roligt. Fanny skulle man kunna köra med flera gånger om dagen. Härligt ändå att se hur olika de är och egna små personligheter är dom sannerligen. Båda har sin charm=)
Det var lite kort från oss
Hälsningar hela flocken
Finaste sjöhunden Daphne =)
Vi vill ha sol och värme.............nu=)
100513
Ja lite så känns det efter denna vinter.
Vi var ju iväg till Thailand en sväng vilket var härligt och när vi kom hem i april så hade ju all snö försvunnit, underbart=)
Nu vill vi ha lite svensk värme och sol men kikar man ut idag så känns det långt bort.
Daphne går fortfarande på sin spårkurs den tar slut 29:e maj så vi har tränat att lägga apellspår ute på gärdena och övar övar. I skogen spårar Daphne riktigt bra och hon fixar det mesta som kommer i hennes väg , det har varit långa spår, 90 graders vinklar, spetsvinklar, spår utan snitslar och okänd spårläggare och enligt christer är de de roligaste spåren eftersom man verkligen måste lita på sin hund för man har inte en aning om man är rätt och man blir genuint glad när man hittar apporterna för då vet man att hunden gör de den skall. På gärdena så har hon svårare att koncentrera sig och så tycker hon inte det är lika spännande att följa husse spår som en okänd. Vi måste se till att få hjälp där med spårläggning av okänd på gärde så kanske vi kommer vidare.
Fanny har vi också börjat spåra med men bara raka föremåls spår utan godis. Fanny är ju så matmotiverad att vi märkte att hon spårar bättre utan godis och endast föremål. När hon hittar ett föremål så får hon en liten godis och så leker vi med det en liten stund. Hon tycker nosarbete är jätte kul och jobbar på bra så spårning kan nog bli hennes grej.
Vi är ute och övar på miljöträning, kontakt och störningsträning, går ner till stan och på stan. Fanny kan koncentrera sig bra och vad mycket lättare det är med en matmotiverad hund. Hon fixar att sitta, ligga även om det åker förbi mopeder, skateboards eller går förbi folk men kommer det hundar det fixar hon inte, så jobba jobba på det. Små hundar skall hon fram till vilket vi inte är överens om Stora hundar skall hon också fram till men för att skälla ut. Med envishet och lugn så kommer nog detta stadie att passera också. Men det tar på tålamodet ibland.......
De 3 senaste veckorna har Daphne löpt och vi inväntar nu Fannys tur vilket brukar bli ganska snart efter. Fanny har också varit magsjuk vilket har inneburit rastning i trädgården, 24 timmars fasta (det värsta straffet på jorden enligt henne , hittade henne slickandes på grytlapparna=) sen diet på ris och fisk osv.
Fanny älskar ju mat och allt som går att äta och hon har lätt för att lägga på sig men nu tror jag vi har fått henne ganska så bra. Tänk om man kunde vara lika bra med sig själv. Lägger in ett kort så ni får se, nu ser hon väl ganska lagom ut eller är det vi som är hemma blinda;)
Det var lite kort från oss
Ha de gott i regnrusket=)
Ja lite så känns det efter denna vinter.
Vi var ju iväg till Thailand en sväng vilket var härligt och när vi kom hem i april så hade ju all snö försvunnit, underbart=)
Nu vill vi ha lite svensk värme och sol men kikar man ut idag så känns det långt bort.
Daphne går fortfarande på sin spårkurs den tar slut 29:e maj så vi har tränat att lägga apellspår ute på gärdena och övar övar. I skogen spårar Daphne riktigt bra och hon fixar det mesta som kommer i hennes väg , det har varit långa spår, 90 graders vinklar, spetsvinklar, spår utan snitslar och okänd spårläggare och enligt christer är de de roligaste spåren eftersom man verkligen måste lita på sin hund för man har inte en aning om man är rätt och man blir genuint glad när man hittar apporterna för då vet man att hunden gör de den skall. På gärdena så har hon svårare att koncentrera sig och så tycker hon inte det är lika spännande att följa husse spår som en okänd. Vi måste se till att få hjälp där med spårläggning av okänd på gärde så kanske vi kommer vidare.
Fanny har vi också börjat spåra med men bara raka föremåls spår utan godis. Fanny är ju så matmotiverad att vi märkte att hon spårar bättre utan godis och endast föremål. När hon hittar ett föremål så får hon en liten godis och så leker vi med det en liten stund. Hon tycker nosarbete är jätte kul och jobbar på bra så spårning kan nog bli hennes grej.
Vi är ute och övar på miljöträning, kontakt och störningsträning, går ner till stan och på stan. Fanny kan koncentrera sig bra och vad mycket lättare det är med en matmotiverad hund. Hon fixar att sitta, ligga även om det åker förbi mopeder, skateboards eller går förbi folk men kommer det hundar det fixar hon inte, så jobba jobba på det. Små hundar skall hon fram till vilket vi inte är överens om Stora hundar skall hon också fram till men för att skälla ut. Med envishet och lugn så kommer nog detta stadie att passera också. Men det tar på tålamodet ibland.......
De 3 senaste veckorna har Daphne löpt och vi inväntar nu Fannys tur vilket brukar bli ganska snart efter. Fanny har också varit magsjuk vilket har inneburit rastning i trädgården, 24 timmars fasta (det värsta straffet på jorden enligt henne , hittade henne slickandes på grytlapparna=) sen diet på ris och fisk osv.
Fanny älskar ju mat och allt som går att äta och hon har lätt för att lägga på sig men nu tror jag vi har fått henne ganska så bra. Tänk om man kunde vara lika bra med sig själv. Lägger in ett kort så ni får se, nu ser hon väl ganska lagom ut eller är det vi som är hemma blinda;)
Det var lite kort från oss
Ha de gott i regnrusket=)
Vår älskade stor skrutt fyller 4 år idag
Ifag fylle Daphne hela 4 år, inte klokt vad fort tiden går=)
Vi tänkte fira med lite gott gott för två och fyr benta och en liten bild kavalkad från dessa år=)
Du är så klok vår älskade skogs tok, spåra och jobba i skogen är det bästa du vet. Du betyder så mycket för oss och tänk vad vi har hunnit med mycket under dessa år och vi hoppas på lika mycket till=))
Husse och matte=)
Vi tänkte fira med lite gott gott för två och fyr benta och en liten bild kavalkad från dessa år=)
Du är så klok vår älskade skogs tok, spåra och jobba i skogen är det bästa du vet. Du betyder så mycket för oss och tänk vad vi har hunnit med mycket under dessa år och vi hoppas på lika mycket till=))
Husse och matte=)
Fanny 1 år idag
Grattis grattis grattis till lilla sötgurkan som nu är hela 1 år........................
Äntligen lite spring.............
100306
Idag när det var så kallt så passade vi på att kunna springa av oss lite PÅ snön=)
Skaren var ju så hård så det var inga bekymmer för våra två att få röja av sig lite. Så lyckliga de såg ut när de fick sträcka ut=)
Äntligen...........
Ha de gott
C&L&D&F
Idag när det var så kallt så passade vi på att kunna springa av oss lite PÅ snön=)
Skaren var ju så hård så det var inga bekymmer för våra två att få röja av sig lite. Så lyckliga de såg ut när de fick sträcka ut=)
Äntligen...........
Ha de gott
C&L&D&F
Längtan efter lite varmare tider=)
100303
Det är säkert fler med oss som börjar tycka att snön börjar förlora lite av sin charm. Vi längtar efter lite varmare snöfriare väder. Hundarna här hemma har en massa spring i kroppen och behöver få röja av sig riktigt. Vi går ju våra promenader och försöker aktivera oss så gott vi kan inomhus men de behöver få springa fritt och busa för det var länge sen nu.
Efter en kylslagen promenad så brukar det se ut så här=)
Fick en fundering idag när jag tog en lite längre promenad efter jobbet. Båda hundarna var super taggade men då inte på positivt sätt. De skällde ut både människor och hundar. Såå brukar de inte bete sig som de var idag. Visst Fanny kan skälla en hel del på vissa hundar men inte som idag. Jag tycker mig ha märkt denna tendens när jag tar dem direkt på promenad när jag kommer hem. Annars kan jag komma in, släppa ut dem för kissning på tomten och landa en liten stund och sedan gå en längre promenad. Vet inte om de blir så uppspelta när man kommer hem och att det då slår över på detta sätt. Ändå hade de inte varit ensamma utan hade hundvakt. Eller så kanske det kan vara som så att de märker min energi att jag är uppe i varv. Blev att jag funderade kring detta i vilket fall=)
Fanny kommer jag få träna jättemycket på klubben nu för hon är just såå skällig jag kommer nog få bo både på klubben och nere på stan nu i vår. Det är andra hundar som är hennes skäll objekt. Främst stora hundar skäller hon på och de mindre så vill hon promt fram till och leka och när jag inte ger henne tillåtelse till det så skäller hon för det.
När vi gick allmänlydndskursen så fick vi ju väldigt bra träning och jag såg stora framsteg med hennes skällande. Lite hör väl kanske ålern till också för vi minns ju att Daphne hade en ganska jobbig period också i den åldern. Svårigheten tycker jag är att hålla sig luuuuuuugn. Inget blir ju bättre av att man hetsar upp sig själv, eller hur.....
Nej jag hoppas på att miljöträning, en stor portion envishet och att göra lätta roliga motiverande övningar skall kunna hjälpa oss på traven med vårt bekymmer. Det började en allmänlydnad 2 kurs nu som hade varit toppen men såg på datumen att tre av tillfällena missar vi utav åtta och det känns lite väl mycket så vi får hoppas på kurs till hösten istället. Vi har ju en hel del vi kan träna på själva som sagts innan=)
Annars är Fanny otroligt lätt att ha att göra med hon är en fantastisk familje hund och heelt underbar med barn. Hon är super lyhörd och lyssnar jättebra och man behöver sällan ta till med rösten utan det räcker med ett nej eller a aa a.....=)Förutom när det gäller skällandet då=)
Det finns nog hopp om den lilla kråkan ändå men så fort man har ett bekymmer så är det lätt att bara se det och inte se till allt som hunden faktiskt kan eller gör bra.
Ja ja att vara hundägare är inte alltid så lätt men man gillar ju de fyrbenta småliven ändock även om de ibland ger en tusen gråa hår. =) Så är det ngn som har bra tips eller vill ställa upp som skällobjekt så är ingen gladare än vi=)
Men det är svårt att stå emot dessa blickar, det skall erkännas=)
Just det Fanny fyller ju hela 1 år i helgen, inte klokt vad fort tiden går=) Vi har som vanligt förevigat detta med lite bilder som kan vara kul att ha att jämföra med i framtiden och att minnas till den dagen man skiljs åt. För är det ngt som är viktigt så är det att ta vara på det som är man vet aldrig hur länge man får ha sina två och fyrbenta vänner omkring sig.......
Självklart en bild stora damen också som vill alldeles för mycket =)
Vi ses i en snödriva kanske
C&L&D&F
Det är säkert fler med oss som börjar tycka att snön börjar förlora lite av sin charm. Vi längtar efter lite varmare snöfriare väder. Hundarna här hemma har en massa spring i kroppen och behöver få röja av sig riktigt. Vi går ju våra promenader och försöker aktivera oss så gott vi kan inomhus men de behöver få springa fritt och busa för det var länge sen nu.
Efter en kylslagen promenad så brukar det se ut så här=)
Fick en fundering idag när jag tog en lite längre promenad efter jobbet. Båda hundarna var super taggade men då inte på positivt sätt. De skällde ut både människor och hundar. Såå brukar de inte bete sig som de var idag. Visst Fanny kan skälla en hel del på vissa hundar men inte som idag. Jag tycker mig ha märkt denna tendens när jag tar dem direkt på promenad när jag kommer hem. Annars kan jag komma in, släppa ut dem för kissning på tomten och landa en liten stund och sedan gå en längre promenad. Vet inte om de blir så uppspelta när man kommer hem och att det då slår över på detta sätt. Ändå hade de inte varit ensamma utan hade hundvakt. Eller så kanske det kan vara som så att de märker min energi att jag är uppe i varv. Blev att jag funderade kring detta i vilket fall=)
Fanny kommer jag få träna jättemycket på klubben nu för hon är just såå skällig jag kommer nog få bo både på klubben och nere på stan nu i vår. Det är andra hundar som är hennes skäll objekt. Främst stora hundar skäller hon på och de mindre så vill hon promt fram till och leka och när jag inte ger henne tillåtelse till det så skäller hon för det.
När vi gick allmänlydndskursen så fick vi ju väldigt bra träning och jag såg stora framsteg med hennes skällande. Lite hör väl kanske ålern till också för vi minns ju att Daphne hade en ganska jobbig period också i den åldern. Svårigheten tycker jag är att hålla sig luuuuuuugn. Inget blir ju bättre av att man hetsar upp sig själv, eller hur.....
Nej jag hoppas på att miljöträning, en stor portion envishet och att göra lätta roliga motiverande övningar skall kunna hjälpa oss på traven med vårt bekymmer. Det började en allmänlydnad 2 kurs nu som hade varit toppen men såg på datumen att tre av tillfällena missar vi utav åtta och det känns lite väl mycket så vi får hoppas på kurs till hösten istället. Vi har ju en hel del vi kan träna på själva som sagts innan=)
Annars är Fanny otroligt lätt att ha att göra med hon är en fantastisk familje hund och heelt underbar med barn. Hon är super lyhörd och lyssnar jättebra och man behöver sällan ta till med rösten utan det räcker med ett nej eller a aa a.....=)Förutom när det gäller skällandet då=)
Det finns nog hopp om den lilla kråkan ändå men så fort man har ett bekymmer så är det lätt att bara se det och inte se till allt som hunden faktiskt kan eller gör bra.
Ja ja att vara hundägare är inte alltid så lätt men man gillar ju de fyrbenta småliven ändock även om de ibland ger en tusen gråa hår. =) Så är det ngn som har bra tips eller vill ställa upp som skällobjekt så är ingen gladare än vi=)
Men det är svårt att stå emot dessa blickar, det skall erkännas=)
Just det Fanny fyller ju hela 1 år i helgen, inte klokt vad fort tiden går=) Vi har som vanligt förevigat detta med lite bilder som kan vara kul att ha att jämföra med i framtiden och att minnas till den dagen man skiljs åt. För är det ngt som är viktigt så är det att ta vara på det som är man vet aldrig hur länge man får ha sina två och fyrbenta vänner omkring sig.......
Självklart en bild stora damen också som vill alldeles för mycket =)
Vi ses i en snödriva kanske
C&L&D&F
Träning
100121
Nu har det ju varit kallt en liten längre tid även om det varit lite mildare de senaste dagarna och visst har man märkt på hundarna då tempen visat på 15 minus att det inte är riktigt lika roligt att gå promenad. Vi har ändock kunnat träna en hel del fast inom hus då=)
Fanny håller vi på och klickertränar, inga avancerade saker eller kravfulla, det måste vara kul och komma godis snabbt, det är denna damens melodi=) vi håller på med lådan och bakdelskontroll och det börjar gå riktigt bra. Vi kör också backandet och befäster sättandet och övar in ligg. Sitt kan hon ganska bra nu även under lättare störningar, själva ordet ligg det är det som är näst på tur. Visst hon är 10 månader och kan inte ligg..........nee, det kan hon inte=) hon har varit valp lääänge
Daphne håller vi på och apporttränar med samt befäster utgångsposition. För att få bort så mycket hjälper som möjligt så hjälps vi åt. Husse är godismaskinen som tittar rakt fram och förflyttar sig framåt eller i sidled och matte är den som klickar när det blir rätt. Ibörjan fattade inte Daphne vad vi höll på med eftersom vi förmodligen har haft en hel del små hjälper som man knappt är medveten om, en blick, pakande med fingret vid sidan eller bara så lite som en knä knixning, ja ni förstår kanske vad vi menar=)
Nu börjar hon dock se sambandet att när jag sitter just här då kommer godiset. Vi tror detta sättet att träna (Tips från Marina och Carina). Vet hunden vart den skall befinna sig, vart positionen är den rätta så hänger den med i gående, springande, sakta, snabbt osv för allt det kan ju hunden naturligt eg=) Vi övar också på svängar osv. Det är riktigt kul att se när det går framåt och att vi kör en metod som Daphne tycker är kul.
Daphne är ju mitt uppe i sin spårkurs och sist så klarade hon spåret galant trots svåra vinklar och korsande spår i tjugo centimeter snö i inte allt för lätt terräng. Vi är så taggade att kunna testa att starta i en apellklass med henne men det är ju inte bara spåret som hon måste kunna=) Det vi fokuserar mest på är ändock att ha skoj ihop och det har vi=)
När det var som kallast så såg hundarna ut så här innan de begav sig ut=) plus ett lager med försvarets hudsalva på tassarna.............
Ha det gott
Hälsningar från alla oss
Nu har det ju varit kallt en liten längre tid även om det varit lite mildare de senaste dagarna och visst har man märkt på hundarna då tempen visat på 15 minus att det inte är riktigt lika roligt att gå promenad. Vi har ändock kunnat träna en hel del fast inom hus då=)
Fanny håller vi på och klickertränar, inga avancerade saker eller kravfulla, det måste vara kul och komma godis snabbt, det är denna damens melodi=) vi håller på med lådan och bakdelskontroll och det börjar gå riktigt bra. Vi kör också backandet och befäster sättandet och övar in ligg. Sitt kan hon ganska bra nu även under lättare störningar, själva ordet ligg det är det som är näst på tur. Visst hon är 10 månader och kan inte ligg..........nee, det kan hon inte=) hon har varit valp lääänge
Daphne håller vi på och apporttränar med samt befäster utgångsposition. För att få bort så mycket hjälper som möjligt så hjälps vi åt. Husse är godismaskinen som tittar rakt fram och förflyttar sig framåt eller i sidled och matte är den som klickar när det blir rätt. Ibörjan fattade inte Daphne vad vi höll på med eftersom vi förmodligen har haft en hel del små hjälper som man knappt är medveten om, en blick, pakande med fingret vid sidan eller bara så lite som en knä knixning, ja ni förstår kanske vad vi menar=)
Nu börjar hon dock se sambandet att när jag sitter just här då kommer godiset. Vi tror detta sättet att träna (Tips från Marina och Carina). Vet hunden vart den skall befinna sig, vart positionen är den rätta så hänger den med i gående, springande, sakta, snabbt osv för allt det kan ju hunden naturligt eg=) Vi övar också på svängar osv. Det är riktigt kul att se när det går framåt och att vi kör en metod som Daphne tycker är kul.
Daphne är ju mitt uppe i sin spårkurs och sist så klarade hon spåret galant trots svåra vinklar och korsande spår i tjugo centimeter snö i inte allt för lätt terräng. Vi är så taggade att kunna testa att starta i en apellklass med henne men det är ju inte bara spåret som hon måste kunna=) Det vi fokuserar mest på är ändock att ha skoj ihop och det har vi=)
När det var som kallast så såg hundarna ut så här innan de begav sig ut=) plus ett lager med försvarets hudsalva på tassarna.............
Ha det gott
Hälsningar från alla oss
